Släktingar
Min världsberömda släkting Gustav Dalén
Min farfars morfar Pehr Larsson
Min farfar och farmor, Simon och Malin Johansson Simon Johansson älskade naturen
Simon Johansson var under många år verkmästare på Nissatröms Bruk i Halland. Ett bruk där man tillverkade
mekanisk slipmassa och papp. Malin och Simon fick fem barn varav ett blev min far Erik.
Signe Andersson
Min svärmor, Signe Andersson, på sin 88-årsdag, 2006. Signe var gift med Gösta. De bodde i Hjärsås. De fick tillsammans åtta barn. Fyra flickor och fyra pojkar. Den yngsta flickan, Anna-Lisa, är min fru. När Signe var tio veckor gammal dog hennes båda föräldrar i spanska sjukan. Läs mer om Signes liv längre ner på denna sida.
 Signes och Göstas bröllopsbild 1938 |
 Signes föräldrar var bara 28 respektive 34 år när de dog |
 De åtta syskonen Andersson: Sixten, Gunhild, Inga, Börje, Erik, Anna-Lisa, Uno och Marianne. |
 Erik 50 år år 2003. Gunhild saknas. |
Signe Andersson blev min svärmor 1976. Här skall jag berätta hennes livshistoria.
 |
 |
”Signe hade en tuff start. Hon föddes den 23 sept. 1918 i den lilla byn Hunshult , 3 km öster om Lönsboda. Första världskriget hade slutat, men nu var det spanska sjukan som grasserade i Europa. När Signe bara var 10 veckor gammal dog hennes mor den 3 dec. 34 år gammal. Fem dagar senare den 8 dec. dog hennes far endast 28 år gammal. Signe och hennes sex år äldre syster, Hanna, blev föräldralösa. Det berättas att Hanna gick ut i ladugården och hämtade mjölk och gav till sin lillasyster. Signe bollades mellan olika släktingar. Hon bodde hos sin farmor och farfar. Farmorn dog, farfarn råkade ut för en olycka då hästarna skenade när de blev skrämda av tåget. Barnavårdsnämnden beslöt att Signe skulle flyttas till andra släktingar i Glimåkra. Hon var då 9 år. När polisen skulle hämta henne sprang hon till skogs. Självklart sprang den storvuxne polisen från Osby ifatt henne. Två år senare blev hon omplacerad till sin morfar och moster. När hon var 14 år började hon jobba som piga i Emmislöv, Denningarum, Glimåkra och Osby.
År 1937 när hon var 19 år skulle hon hjälpa sin syster Hanna som väntade sitt fjärde barn. Där träffade hon en trevlig ung man. Han hette Gösta. Redan året därpå 1938 gifte sig Signe och Gösta. Signe var då bara 20 år gammal. Året därpå 1939 fick de sitt första barn, en pojke, Sixten. Sedan fick de ytterligare sju barn under en 20-års period. Fyra pojkar och fyra flickor. Förutom Sixten var det Gunhild, Inga, Börje, Marianne, Anna-Lisa, Erik och Uno. Signe har gallrat och hackat många kilometer betor och plockat många ton potatis – även när barnen var små. Hon jobbade senare på ålderdomshemmet Solhällan i Hjärsås. När hon var 58 år gick hon vårdbiträdesutbildning. Hon arbetade kvar på Solhällan fram till sin pensionering. Signe hade ett stort engagemang för sin familj. Hon har i alla lägen prioriterat sin man, sina barn och sina barnbarn. Hon hade också ett varmt hjärta för sina medmänniskor, särskilt för de som hade det svårt på olika sätt. ”Det är för jobbigt” eller ”Det går inte” är uttryck som inte fanns i hennes vokabulär.
Signe blev änka 1988. Fyra år senare dog hennes äldste son, Sixten, endast 53 år gammal. För två år sedan dog hennes dotter Inga och hennes sonhustru Birgitta. Hon sörjde mycket över att dessa som var yngre än henne, dog innan hon själv. Signe var en personligt kristen och varmt troende. Hon bad för sina barn och deras familjer, för sina barnbarn (26 stycken) och för sina barnbarns barn (24 stycken). Hon nämnde dem alla vid namn. Dessutom kunde hon allas födelsedatum. Hon var angelägen om att alla en gång skulle få träffas i himlen. De sista åren var Signe svag till sin kropp. Hon var mätt på livet. Hon var färdig här på jorden. Signe var en fantastisk person och personlighet. Hon var en älskad maka, en älskad mor, en älskad svärmor en älskad mormor och farmor osv. Hon dog den 2 feb. 2010. Vi är många som saknar henne mycket. Men mitt i sorgen är vi ändå tacksamma över att hon har nått sitt himmelska hem. Där är inga tårar. Där är ingen svaghet. Där är ingen sjukdom. Vi unnar nu henne att få vila i frid. Vi säger tack för allt.”
Flera av min mammas kusiner bor i South Dakota i USA. En av dem är Glenn C Johnson som har varit i Sverige flera gånger.
Bildspel på bl.a. oss kusiner på min pappas sida när vi var betydligt yngre. Vart har åren tagit vägen?