Den fattiga västgötapojken som blev en av världens största uppfinnare

Eftersom Simon Johansson var min farfar så är jag släkt med en nobelpristagare. Denne min släktings namn har nämnts flera gånger varje dag i radion – i sjörapporten under många, många år. Det finns nämligen en fyr som heter just Gustaf Dalén. Det är en stor fyr som ligger 12 km utanför Oxelösund (alltså utanför Nyköping). Vi känner igen uppräkningen av observations-platser: … Utklippan, Ölands södra udde, Ölands norra udde, Harstena, Hoburg, Östergarns-holm, Fårösund, Gotska Sandön, Gustaf Dalén, Landsort, Almagrundet osv. Tyvärr drog SMHI in fyren Gustaf Dalén som observationsplats för några år sedan. Det finns faktiskt en fyr till, en liten fyr, som också heter Gustaf Dalén. Den ligger mellan Åland och egentliga Finland. På den fyren står med stora bokstäver Gustaf Dalén.

Men nu skall vi ta det från början!
Nils Gustaf Dalén föddes den 30 november 1869 i Stenstorp, en liten ort mellan Falköping och Skövde i Västergötland. Hans föräldrar var lantbrukare, Anders och Lovisa Dalén på Skräddaregården. Gustaf hade fyra bröder och en syster. Han tyckte det var jobbigt att stiga upp på morgnarna och själv behöva koka kaffe innan han skulle till skolan. När han var tretton år gammal funderade han på att konstruera något som gjorde att han kunde sova lite längre om morgnarna. Han hittade ett trasigt gammalt väggur som hans far hade köpt på en auktion i en granngård. Det lagade han. Så gjorde han en trissa överdragen med sandpapper och satte den i förbindelse med klockan, så att den började snurra vid en viss tid. Mot trissan låg en tändsticka, en gammaldags fosforsticka, som var fäst vid en arm. När det var dags att stiga upp började trissan snurra och fosforstickan tändes. Omedelbart gjorde armen en svängning och förde stickan över veken till en sådan där oljelampa, som man hade förr i tiden. Över lågan stod en kaffepanna med kaffe som kokats kvällen innan och nu skulle värmas. Gustaf sov lugnt i sin säng. En kvart senare ringde klockan, Gustaf vaknade, lampan var tänd och kaffet var varmt. Han var tekniskt intresserad och uppfinningsrik. Han gjorde ett tröskverk för bruna bönor som han kombinerade med en spinnrock. När han gått ut folkskolan var det dags att tänka på att utbilda sig till något. Han skulle få börja praktisera på en trädgårdsskola i Skara mot en avgift av 25 öre om dagen. Men om han väntade ett år kunde han få komma in som riktig elev och få en lön av 4 kr i månaden. Gustaf väntade ett år för han tyckte det var bättre att tjäna en slant än att behöva betala. När han var sjutton år skrev han hem till sina föräldrar och beklagade sig över att han inte kunde bada i sjön så ofta som han önskade. Det kostade nämligen 10 öre. Efter utbildningen jobbade han en tid som trädgårdsmästare, men det gav inte så mycket. Så han övertog istället gården efter sin far. Han startade en fröhandel och en biodling och drev också ett litet mejeri på gården. Han byggde och reparerade också olika jordbruksmaskiner.

Han var ständigt intresserad av mekaniska saker och uppfinningar. Han tillverkade en smörprovare och reste upp till Gustav de Laval i Stockholm och visade den. de Laval blev imponerad men rådde honom till att studera vidare. Han menade att det var viktigt med teoretisk kunskap om man gav sig in på uppfinnarbanan. Så Gustaf Dalén åkte till Göteborg och började på Chalmers. Hans budget under studietiden var 29,50 kr i månaden och han var tvungen att laga både frukost och kvällsmat själv. Han tog sin civilingenjörsexamen med glans 1896 och återvände till Stockholm. Han fortsatte att laborera, konstruera och uppfinna hemma i köket och i källaren. Han var ett år i Zürich i Schweiz och studerade utveckling av ångturbiner. Gustav de Laval hade lovat Gustaf Dalén anställning i sitt företag när han besökte honom 1892. Men de Lavals företag fick ekonomiska problem och kunde inte anställa honom. Istället fick han jobb som överingenjör och verkstadschef på Karbidbolaget i Stockholm. Det ombildades sedan till AB Gasackumulator (AGA) där han först blev konsulterande ingenjör och senare VD.

Fyrar på den tiden drevs av acetylengas. Gasen lagrades i stora stålbehållare eller tuber. Dalén var med och uppfann den s.k. AGA-massan som bestod av bl.a. asbest, cement och stenkol. När gastuberna hade denna AGA-massa klarade de kraftiga stötar och slag utan att explodera. Acetylengasen var alltså absorberad i den här massan. Gasåtgången var stor eftersom fyrarna lyste med ett fast sken. Gustav Dalén uppfann då den s.k. klippljusapparaten. Fyrarna började blinka och man sparade nästan 90 % gas. Han nöjde sig inte med det. Han tyckte det var onödigt att fyrarna blinkade om dagen när det var ljust. Då uppfann han solventilen, som gjorde att fyrarna bara blinkade när det var mörkt och var släckta när det var ljust. Och den uppfinningen sparade ju ytterligare gas. Sedan behövde man bara titta till fyrarna en gång om året och byta gasbehållare.

År 1912 hände det som inte fick hända. Han och hans medarbetare var i Fittja utanför Stockholm och testade gastuber. Han upphettade en gastub för att se hur mycket tryck den kunde tåla. Förmodligen var det något fel på mätinstrumentet så det visade fel tryck. Efter att ha väntat en halvtimme gick Dalén fram och skulle kolla vad som var fatt. Då exploderade stålcylindern. Han träffades av stålsplitter och översköljdes av den glödande massan. Jag förstår att det är slut nu, sa han. Hälsa alla de mina. Det var bra att jag, som ställde till det här, också var den som råkade värst ut. Han överlevde, men hans syn gick inte att rädda. Det hjälpte inte att en av hans bröder var ögonläkare. Gustaf var 42 år när olyckan hände.  När han fick reda på, att han för alltid skulle förbli blind, bröts han för ett ögonblick ner. Men snart tog hans viljestyrka, hans ljusa tro på framtiden och hans intresse för arbetet överhand. Han fortsatte på AGA, tränade upp sitt minne oerhört, lärde sig ett stort antal telefonnummer utantill och kände igen folks röster. Han kunde på ett ögonblick fatta en invecklad konstruktionsritning. Många tänkte aldrig på att han var blind, så naturligt och säkert uppträdde han.

Bara några veckor efter olyckan 1912 fick han Nobelpriset i fysik. Motiveringen var: ”för hans uppfinningar av själverkande regulatorer att i kombination med gasackumulatorer användas till belysning av fyrar och bojar”. Så 2012 är det alltså 100-årsjubileum. Hundra år sedan Gustav Dalén fick Nobelpriset. Samtidigt är det hundra år sedan August Strindberg dog och hundra år sedan sommar-OS hölls i Stockholm.

AGA:s produktsortiment under Gustaf Daléns ledning blev omfattande. Företaget beviljades inte mindre än 250 patent. Man tillverkade radioapparater, gassvetsar, strålkastare, optiska hjälpmedel, sjukvårds-utrustning, t.o.m. bilar. AGA-spisen som introducerades 1929 blev en succé. Den var bränslesnål, väl isolerad och brann ständigt med ved eller koks. Den tillverkas än i dag i England.

Gustaf Dalén hade också ett stort socialt och politiskt engagemang. Han var en sann människovän. Hälften av Nobelpriset skänkte han till välgörande ändamål och en stor del av prissumman gav han till arbetarna på AGA.

För 100 år sedan var Gustav Dalén världsberömd. Sedan dess har ju fyrarna blivit elektrifierade. Och i dag har de ju nästan spelat ut sin roll i och med GPS och andra navigationssystem.

Hur är jag då släkt med denne store man? Simon Johanssons mormor och Gustaf Daléns mormor var systrar. Så Simons och Gustafs mödrar var kusiner och Simon och Gustaf var alltså sysslingar.

Gustaf Daléns liv gick inte bara som på räls. Han hade också svåra motgångar. Det var stora ekonomiska problem i verksamheten under 20-talet. Då lät han tillverka nålar som han delade ut som hade texten ”Var optimist!” Så fort han mötte en klagande olycksprofet fick denne en nål fastsatt på rockslaget. Själv bar han också alltid en nål synlig för alla.

Han ledde AGA fram till 1937. Det året fick han en elakartad cancer och dog den 9 december på Lidingö, 68 år gammal.

Gustav Dalén fick fyra barn:
Maja Silfverstolpe 1904 – 1995, jur. kand. och landstingsledamot, 91 år
Gunnar Dalén 1905 – 1970, civilingenjör och VD på AGA, 65 år
Anders Dalén, 1907 – 1994, läkare, 87 år
Inga-Lisa Keen, 1910 – 2006, Sydafrika, 96 år
(Hennes man var engelsman och jobbade på ett företag i Kapstaden)

I Stenstorp i Västergötland finns Dalén-museet i det gamla vackra tingshuset från 1884. Och ett besök där kan verkligen rekommenderas. Där får man följa Gustav Daléns verksamhet och uppfinningar och hela företaget AGA:s historia. Där kan man också köpa en film om hans liv på DVD som heter ”Seger i mörker” – den dramatiska sannsagan om Gustaf Dalén, bondsonen som uppfann blinkfyren och blev världsberömd. Den är svartvit, inspelad 1954 och är på
1 timme och 42 min.

 

Dalénmuseets hemsida: www.dalenmuseet.se